Tänk verklighet 2.0 - tänk om du bara är en simulering?

Har du någon gång upplevt en glimt av att verkligheten inte riktigt står rätt till? Några kallar det för déjà vu och några blir nervösa, men de allra flesta rycker på axlarna och går vidare i sina liv. Men tänk om den där lilla känslan av att allt inte står rätt till är någonting större? Tänk om du inte finns – på riktigt?

Under det tidiga tvåtusentalet blev det väldigt livligt runt om i filosofiska kretsar när en artikel av Nick Boström publicerades. Nick Boström presenterade ett filosofiskt tankeexperiment som föreslår att endast ett av nedanstående påståenden kan vara sanna. Och om det är det sistnämnda som visar sig vara sant, så är det högst troligt att du lever i en simulerad verklighet:

  • Mänskligheten dör ut innan vi blir så teknologiskt kunniga att vi har möjlighet att simulera andra världar.
  • Mänskligheten når ovan nämnda teknologiska mognad, men vi väljer att inte simulera andra världar.
  • Om ovanstående påståenden är falska så är det högst sannolikt att du som läser detta lever i en simulerad verklighet.

Det är lite kittlande att tänka att du inte är en människa på det sättet du trodde. Med tanke på hur långt vår teknologi har kommit bara under de senaste 30 åren, känns det inte helt osannolikt att vi skulle kunna simulera hela världar i framtiden; tänk dig datorspelet The Sims, fast långt mer avancerat. Som för alla teorier så finns det självklart kritik mot Nick Boströms simuleringshypotes; den vanligaste kritiken är att det inte finns tillräckligt med energi i hela det kända universumet för att kunna förse den jättedator som ska genomföra simuleringarna. Och det stämmer till viss del. Men kan vi verkligen andas ut? Inte riktigt än. I en simulering av en värld där väldigt teknologiskt avancerade människor vill studera medvetandet hos mer primitiva människor (som dig och mig) så räcker det med att simulera en illusion av materia. Kaffekoppen på skrivbordet framför dig är bara en platt illusion tills du tar tag i den, och stolen du sitter på är ihålig tills vi väljer att såga isär den för att se vad som finns där inne. Ingenting behöver alltså simuleras om det inte är väsentligt för att du ska kunna upprätthålla illusionen av att du lever i en verklig värld. Om vi väljer denna mer energieffektiva väg att gå, så kan vi (i alla fall rent teoretiskt) simulera hela världar.

Förutsatt att vi inte tar kål på oss själva, eller att en stor meteor träffar jorden, så är det alltså fullt möjligt att du lever i en simulering. Det kanske sitter en tonåring i en källare någonstans som är allsmäktig och allvetande, men långt från den Gud många föreställer sig. Alternativ nummer två kvarstår också; att de som kan simulera en värld väljer att inte göra det, antingen av ointresse eller av moraliska skäl. Men, med tanke på hur svårt dagens människor har att inte trycka på knappen, så känns det som att nyfikenheten vinner i slaget mellan nyfikenheten och den moraliska kompassen.

Jaha. Okej. Spelar det någon roll? Betyder det att du med all rätt kan lägga upp fötterna på bordet och följa dina mest hedonistiska instinkter? Nja, inte riktigt. Oavsett hur ditt liv ser ut på riktigt, om du finns i den form du trodde var sann eller om din existens bara finns i någon framtida persons hobbyrum, så fortsätter ditt liv trots allt som förut. En simulering av ett medvetande är i vårt fall värdefullt; det kan ju trots allt vara du själv. Just den här diskussionen blir otroligt viktig när vi fortsätter accelerera den teknologiska utvecklingen, speciellt med tanke på hur långt vi har kommit med artificiell intelligens. Så fortsätt med ditt liv, och fortsätt göra goda gärningar. Och om du får en förnimmelse av overklighet eller déjà vu så kan du vara lugn, det är nog bara en liten bug i systemet.