Tänk att leva för evigt - på Internet 

Testamentet är nyligen uppdaterat, och du har koll på läget ifall det ofattbara skulle ske och du lämnar jordelivet. Men räcker det, egentligen? I en allt mer individualiserad värld där jag:et trumfar det mesta; vågar vi verkligen lämna allt vind för våg när vi tar steget ut i det okända? Är det kanske dags att se över hur vi fortsätter finnas kvar och påverka andra, även efter vår begravning? Grattis, döden hamnade precis ett steg längre bort – välkommen till Efterlivet 2.0.

Traditionellt sätt håller vi fast vid tanken på att vi lever vidare genom andra. Våra barn, våra partners, vänner och övrig familj förväntas hålla våra värderingar och synpunkter vid liv och förmedla dessa när de fattar beslut efter vår bortgång. Men vad sägs om att alltid finnas där och kunna ge råd och ditt sätt att se på saken? 

Varje sekund som du sitter med mobilen eller datorn lämnar du efter dig digitala fotspår som visar vem du är, vad du tycker, dina intressen och värderingar. Dessa fotspår kan med hjälp av algoritmer och lite smart artificiell intelligens förvandlas till en hyfsad digital version av dig själv. Redan idag dyker det upp nya tjänster som gör det möjligt att själv skräddarsy ditt eftermäle och som gör det möjligt att fortsätta hålla kontakten med VIP-personerna i ditt liv. Men det här med att titta på en Facebook-sida som blir en slags minnessida känns så 2016; vad sägs om något – ursäkta uttrycket – mer levande. En plats där en digital kopia av dig själv kan svara och interagera.

Vill du gå ett steg längre? En stockholmsbaserad begravningsbyrå håller i skrivande stund på att ta fram en tjänst som gör att du kan prata med dina nära och kära efter dagen med stort D, men det gäller att ha framförhållning. Allt grundmaterial måste nämligen matas in i tid för att få till en verklighetstrogen version av dig själv; foton, filmer, sms, chattar och röstinspelningar. Och det säger ju sig självt, ju mer aktivitet på nätet i livet, desto större möjlighet till en ”levande” kommunikation efter döden.

Så här långt är tekniken mest till för de som är kvar på jorden. Men framtiden kan komma att servera andra tjänster. Vill vi fortsätta att chatta med barn och barnbarn efter döden? Vill vi svara på frågor om hur vi mår och vad vi gör ”där borta”? Eller är själva tanken för obegriplig, alternativt obehaglig, för att svara på? Ju mer vi forskar på hjärnan, desto närmare kommer vi en variant av evigt liv. Då kanske en digital kopia av dig känns förlegad och istället har ditt eget medvetande, själ eller ande förts över från din kropp till den digitala världen. På andra sidan skärmen. Till en plats varifrån du kan fortsätta vara en del av livet du lämnat, rent fysiskt. Så länge ingen drar ur kontakten, det vill säga.