Tänk demokrati 2.0 – vågar vi ta steget?

Det är söndagen den 9 september. Du går upp, slår på TV:n och fixar en söndagsfrukost. Du scrollar genom flödet. Like, like, like. Närbilderna på tre vita kuvert med blåa, gula och vita bottnar har helt övertagit flödet. Du dubbelkollar var din vallokal är på röstkortet, klär på dig en söndagsutstyrsel som är lite stiligare än vanligt, känner efter i jackfickan efter mobil och ID-kort och beger dig mot vallokalen. Kanske går du själv, kanske går du med nästa generations röstare och förklarar varför varje röst räknas – även när det finns flera miljoner röster att räkna. Pliktskyldigt tar du en bild på kuverten innan du lämnar över dina röster i någon annans händer. Bokstavligt talat. Sen följer en valvaka utan raka besked och alla är förvirrade, exalterade och trötta på jobbet dagen efter.

Någon annanstans, inte långt borta men ändå i en helt annan värld, ligger en annan version av dig kvar i sängen den 9 september och scrollar igenom den senaste uppdateringen av veckans val. Den här veckans politiker har väldigt hög trovärdighetsrankning med ett genomsnitt på hela 8,5/10, en klar förbättring mot förra veckans valda politiker. Din och alla andras röster hålls säkra, avpersonaliserade och transparenta tack vare nätverket av blockchains som finns installerade på allas telefoner. Du låter din röst ligga där den är just nu, du kan alltid ändra dig till nästa veckas val. Söndagsfrukosten fixas samtidigt som du kollar igenom veckans politiska initiativ som rör dig. Kvällen avslutas som en vanlig söndag och alla är som vanligt på jobbet dagen efter. 

De flesta av oss känner igen oss i det första 9 september-scenariot. Och det som känns igen känns tryggt. Tanken på veckolånga mandatperioder istället för fyra år känns långt från vad vi är kapabla till. Det känns till och med skrämmande. Tankarna förs genast till populism, samhällen som kollapsar och medborgare som gör slag i saken av sin egna politik. Rent utvecklingsmässigt är vi människor kanske inte kapabla till en sådan omställning över natten. Men allt som är nytt behöver inte vara skrämmande. Många lockas av tanken att kunna använda sin demokratiska röst på ett nytt, modernt sätt. Hur många av oss diskuterade inte taktikröstning och önskade att vi kunde dela upp vår röst? Och handen på hjärtat, visst hade det varit rätt skönt att kunna rösta digitalt och att kunna ändra dig fram tills vallokalerna stänger? 

Hur ska vi få till godbitarna från det senare 9 september-scenariot? Svaret är glasklart. Med hjälp av teknologi som blockchains kan du få ett röstningssystem som är digitalt, säkert och omöjligt att korrumpera. Tekniken är egentligen inte så avancerad, och det är just det som gör den så briljant. Blockchain-tekniken går ut på att kunna identifiera och spåra ändringar i en kedja av händelser, för att säkerställa att informationen är äkta. Själva kedjan av block är som en delad databas mellan två till tusentals användare. För att du ska kunna föra in information i ett nytt block, eller ändra information i ett befintligt block, så kräver det att resterande block kontrollerar äktheten i det du försöker föra in. Ändringen sparas dessutom i den distribuerade kedjan, vilket gör att allt som händer i kedjan går att spåra in i minsta detalj. Det gör röstningen näst intill omöjlig att korrumpera och hacka. Dessutom blir möjligheten att dela upp din röst i två delar lika okomplicerat som ett knapptryck, och du kan rösta enkelt och smidigt vart du än befinner dig.

Som med all annan teknik är det helt upp till oss att bestämma hur den används. Ska vi använda den till att öppna upp för populism, eller ska vi använda den för att göra det enkelt att göra ett val? Vi kanske inte är redo för Demokrati 3.0 – ännu – men vi är definitivt redo för Demokrati 2.0.